Blev en lite roadtrip till Borlänge och till sushibuffén. Kikade runt i city och försökte fatta varför inte vinterkläderna kommit till affärena (hade förväntat mej att komma hem med iaf minst en ny mössa). Skulle ju titta och klämma på jackor och skidbyxor, men kom på att det bara är Augusti än, känns som slutet på September minst. Var iaf tomt i sportaffärerna..sååå det är väl bara att vänta då :)
Skulle nog absolut, troligtvis, helt säkert kunna flytta till en större stad. Var INGEN som tittade när jag moffsade sushi ensam och kunde vingla hur jag ville..man kan tro att jag är full när jag promenerar, men det är jag inte, iaf inte vanligtvis (det händer och om jag slinger då vet jag inte, troligtvis!) Har svårt att gå rakt, fel på kristallerna i örat, ivrig och okoncentrerad, mer övervikt på ena sidan så det blir svaj vad vet jag, men folk har påpekat att jag vinglar och när man går in i saker och folk på gatan, tittar på fotstegen bakom sej när det är snö..tja då har dom rätt..
Var in på kupolen och rättade till brynen, alltid trevligt när man ser att de är två. Tror jag är kompis med tjejen som hjälpte mej nu, verkade som det iaf. Ibland är det drygt att aldrig bara få vara, att få sitta helt tyst och bara svara på relevanta frågor som: Hur vill du bli klippt? Vart i ryggen har du ont? Hur vill du ha brynen? bara sitta i sin egen lilla värld och njuta av att bli ompysslad...men nej då!! Är det mej det är fel på? Ser jag ut så snäll ut att folk tänker yes! den tjejen kan jag nog bolla om vilken färg jag ska måla om i min hall ...eller..berättar att pappa ögonbrynsplockare numera oxå har två bryn. Är det så fruktansvärt hemskt om det är tyst? Jag tycker om att prata och jag är social och jag har lätt för nya människor..men! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar