Var ute på en kvällspromenix för några dagar sedan, ramlade och gjorde illa mej i axeln. Lite påtryckningar från omgivningen så beställde jag en läkartid. Jag vet nu varför jag inte varit på en vårdcentral på runda femton år (för egen del) och kommer nog inte sätta min fot där på femton till. Om ni funderar var alla människor är på torsdagar så kan jag informera er om att dom finns på vårdcentralen, dom kanske är där dom andra dagarna oxå med tanke på hur folktomt det är i denna stad, men det är ingenting jag tänker ta reda på.
Att stå där med rövsvett och snösnuva, med sin nummerlapp och vänta på sin tur, bland ett hav av sjuka människor (hur kan ni vara så dåliga?, ät en kiwi eller två!), är mer än vad en trettiofemårig kommunalare klarar av.
Det var värre än City akuten, folk överallt, läkare som letade efter patienter (vet inte hur många gånger jag blev tillfrågad om jag hette Barbro..!?) Patienter som letade efter någon, läkare som hade fler patienter samtidigt och när jag väl blev hämtad av en läkare så blev jag hänvisad in till ett annat rum..sen när läkaren väl kom så kallade han mej för Elin..!? kanske ser ut som en Elin, vad vet jag! Men hellre Elin än Barbro!
Jag är bra i axeln nu..
"don`t leave something good, to see if you
can find better. Once you realized you had
the best, the best will find better"
Tjenixen! :)
